Celluloid Pantry: “Fresh” Wine and The Jerk (1979)
Gör allt vin nödvändigtvis bli bättre med åldern? Kort svar: Nej. Men i slutet av 70-talet tog regissören / skådespelaren Orson Welles med sig den översimplifierade uppfattningen hem till TV-tittare när han gjorde en vändning som pitchman för California-jugvinproducenten Paul Masson (du kan se honom i aktion här) . Swirling hans glas och lyfter en ögonbryn, han intonated i en rik baritone, “Vi kommer inte sälja något vin före dess tid.”
Idén tycktes hålla fast vid den amerikanska allmänheten.
Inte långt efter, stod Steve Martin (ovan) i sin första funktionroll som dim-witted bensinstationledsagare / uppfinnare Navin R. Johnson i The Goofy Fusk-To-Richs-to-Ragtsaga, The Jerk (1979). Här, i en ironisk lek på Paul Masson-konceptet, tar den nyfyllda, men fortfarande kulturellt clueless Navin sin flickvän, Marie (Bernadette Peters) till en snygg fransk restaurang, där han är förskräckt av tjänsten. Först och främst är vinet på bordet långt ifrån nyligen.
“Skulle Monsieur ta hand om en annan flaska av Chateau Latour?” servitören frågar.
“Ah, ja,” säger Navin suavely, “men inte mer 1966. Låt oss splurge. Ta med oss några färsk vin. Det färskaste du har. Det här året! Inte mer av detta gammal saker. “(I en separat gag senare i filmen kommer Navin att skingra avancerat vin från en vattenkylare av överdimensionerade kanter, komplett med” Chateau Lafite Rothschild “-iketter.)
Servitören följer, men just då Navin märker något störande på Marias platta: “Håll dig lugn. Håll dig lugn”, varnar han för henne. “Titta inte ner, titta inte ner! Titta upp! Håll bara ögonen och håll dem så, okej?”
Han ringer servitören över: “Det finns sniglar på hennes tallrik. Nu hämta dem här innan hon ser dem! Du skulle tro att i en fancy restaurang till dessa priser kunde du hålla sniglarna av maten! Det finns så många sniglar där du inte ens kan se maten! Kan du tro på det här? Först hade de inte bambuparaplyerna för vinet och nu sniglar på maten! ”
– Nora